Förra veckan passade jag på att göra sockermålningar med mina värdbarn. De tyckte att det var väldigt kul att se hur färgerna rann ut och blandades på de blöta papprena och hur sockret kristalliserade sig :) 

I fredag gick jag ut och åt middag med min värdfamilj. Vi gick till Bertuccis, en italiensk restaurang som min värdfamilj kallar the dough house (deghuset) eftersom barnen får en bit bröddeg, att leka med och forma, som sedan gräddas i ugnen. 

Sofia åkte hem till Sverige i januari så jag passade på att beställa en påse rågform av henne. Gissa om Mona smaklökar var glada i fredags när de fick njuta av riktigt! bröd. Det finns en del gott bröd här men det mesta är fortfarande bara fluff som man blir hungrig av snabbt igen. Olika sorters långfranskor, baguetter o.s.v. En del finns med fullkorn och surdeg men jag saknar riktigt bröd med massor av fibrer. Dessutom är det mesta brödet här fullt på kalorier. En skiva rostbröd här är ofta runt 100 kcal, sjukt! Hur som helst var jag riktigt glad över att få svenskt bröd hit, tack Sofia! 

I måndags var det Martin Luther King day så alla tjejerna var enkelt från skolan. Vi åkte därför till bion för att se Paddington. Den första bion vi åkte till var set inte ens en idé att försöka med, vi skulle aldrig hinna in med kön som var där så vi åkte vidare till en annan. Där vår det nästan slutsålt så vi fick sitta längst fram, något som halvt knäckte nacken på mig men tjejena var förstås väldigt glada över att jag lyckades få front row tickets haha. De gillade även filmen där de låg ner i sina stolar och käkade popcorn, mysig dag! 

När vi var i NYC och köpte lösgodis så var det en svensk sång skriven på påsen så Dylan försökte läsa/sjunga den. Jag hade rätt kul av att lyssna till det. Med risk att bli dödad lägger jag därför ut klippet här, och Dylan du vet att jag tycker om dig ;) 

Förra fredagen var jag och Ella som vanligt på Delaware art museum för deras story och art time. Den här gången gjorde Ella the crying giant som är en stor staty utanför museumet som hon gillar. Barnen kunde göra vad de ville av olika pappersbitar (temat var former) som de kunde klistra på sina papper. En av lärarna bade gjort statyn och Ella gillar den verkligen. Varje gång vi åker in på museumet säger Ella the crying giant, glatt och pekar på statyn, så självklart blev hennes val sådant. Jag hjälpte Ella genom att vi tittade ut genom fönstret och jag ställde frågor om vad för slags former statyn var uppbyggd av, vad han satt på, hur hans mage såg ut osv. Resultaten blev riktigt bra :) 

I lördags såg Dylan och jag filmen American Sniper som verkligen har blivit väldigt populär här och biosalongen var full när vi såg den dagen efter premiären. Filmen är verklighetsbaserad och handlar om Chris som är prickskytt för USA i Irak. Han bestämmer sig för att ansluta sig till det amerikanska försvaret efter att amerikanska ambassader bombats. Man får efter det följa hans liv i Irak och privat hemma i USA med hans fru och barn. 

I onsdags kväll åkte jag för att hämta upp Dylan i Philadelphia för att sedan skjutsa tillbaka honom på söndagen. Han har fått nytt jobb och kommer därför att resa en hel del. Först var han i Pittsburg och nu åkte han till South Carolina. Även om jag saknar honom mycket när han är borta så är jag väldigt glad at han fått jobbet då det öppnar upp nya möjligheter för oss och eftersom jag tror att det är något bra för honom där han kan utvecklas. Jag är väldigt stolt och glad för honom! 
Den mysiga italienska restaurangen Dylan bjöd ut mig på 

I söndags jobbade jag kväll så jag och mina små charmtroll åkte till Magi Moose för att äta glass. Där har de olika glassorter som de blandar ihop me olika toppingar som man själv väljer. Lite som att mixa ihop sen egen Ben&Jerry :) Vi tog två olika mixar som vi delade på alla fyra. 

Helgen efter nyår var jag och Dylan bjudna hem till Kiersten (grannen till min värdfamilj) som fyllde år. Vi köpte choklad i present åt henne och gjorde en fetaoströra med baguette som vi tog med som en apetizer till hennes middag. Jag gillar hur det här i USA är mycket vanligare att ta med sig tilltugg och vin för alla att dela av när man går iväg på fest. Sverige känns lite mer stelt när det kommer till middagsbjidningar. Jag gillar verkligen den öppenheten som finns här och det känns lite mer som knytkalasfunktion utan överenskommelser om vem som tar med vad, det fungerar ändå och är alldeles perfekt! :) USA lägger dessutom större vikt på plockmat innan maten. Man äter lite av det ena och det andra medan man väntar på att maten ska bli klar och det är en del av middagen där fokus inte bara ligger på maten. Tilltuggen och minglandet är också viktigt. 

Bensinpriset har sedan i somras sjunkit en del. Jämfört med Sverige och Europa har det alltid varit, enligt min åsikt, riktigt billigt med bensin, ungefär halva priset jämfört med Sverige. 

Jag och Dylan fick fortsätta fira jul på nyårsdagen eftersom vi då åkte hem till Dylan pappa för att fira. Dit kom även hans bror med fru och deras son och så kom Dylans farmor och farfar. Jag fick massor av fina paket från dem, kläder, godis, en sax (haha, roligaste men skönaste julklappen på länge), örhängen, tofflor, presentkort och annat smått. Det var verkligen omtänksamt av dem och det gjorde mig väldigt glad. Vi åt även sinka där med potatismos.  Skinkan var hemlagad, varm och supergod men jag saknar svensk julskinka till tusen! Det är inte mycket som slår svensk julskinka på vörtbröd med grov senap. Om jag är i Sverige till påsk så tänker jag äta skinka så jag nästan dör och dricka påskmust såklart och äta semlor innan så jag blir riktigt söt och tjock. 

Han är mannen som alltid får mig att le, som får nog att känna mig som en prinsessa. Det är han som skulle gå genom eld för mig. Han som alltid finns där när jag känner mig nere. Han som alltid bryr sig, som får mig att vilja vara så mycket bättre. Han som får mig att häpna över hur bra han är på relationer, hur bra han är på att få andra att må bra, hur starkt han visar att kommunikation i ett par är viktigt. Han är fantastisk, han är smart på alla sätt. Han får mig att viljavara så mycket bättre. Han får mig att inte vilja ha något  eller någon annan över huvudtaget, han är meningen med livet! Jag älskar honom till tusen. Han är världens bästa. Känslan av att älska någon så mycket som jag älskar honom är fantasktiskt och känslan av att veta att han alltid finns där och att han alltid kommer att älska mig är helt underbar. Han är min största förebild, någon jag ser upp till. Ibland önskar jag att jag vore mer som honom, att jag hade samma ementionella intelligenskvot som han har. Jag är däremot oerhört lyckligt lottad att få kalla denna underbara man min pojkvän och att veta att han älskar mig. Ingenting är bättre än det! 

Den 27 december jobbade Dylan sitt sista pass på restaurangen. Jag och Pat passade därför på att gå ut och käka middag där. Eftersom det dessutom var 18.30 i USA och därmet 00.30 den 28 i Sverige (då jag är född) fick jag en tiramisu med ett tomtebloss, som en liten födelsedagspresent :) 

På lördagmorgonen den 27 gick jag, Dylan, Elsa, Sofia och Pavlina ut för frukost på ett nytt ställe som mina värdföräldrars granne tipsat om. Stället heter Lucky's och är i en härligt gammal amerikansk stil. Frukosten var väldigt god, speciellt deras home fries (stekt potatis) som var just det grannen tipsat om. Jag åt en omelett och så delade jag  och Dylan på en oreovåffla som däremot inte var något vidare men förutom det var frukosten riktigt god och jag gillade verkligen stället och det kändes väldigt mysigt :)