Hur som helst fick jag en stövel son jag skulle använda i fyra veckor och en uppmaning att gå till en specialist inom några dagar med mina röntgenbilder för att se vad han skulle säga. Han sa ungefär samma sak och nu är jag äntligen halvvägs med att knata omkring i den. Det är ganska så frustrerande ibland eftersom jag älskar att gå ut och gå, gå till gymmet osv. Jag hatar att sitta still och inte göra någonting. För mig finns det inte mycket som är värre än att bara ligga still en hel dag och glo på tv! Men, men två veckor har gått så bara två kvar och jag har ändå lyckats ta mig till ACAC för att simma och köra styrka på armar, mage och lite ben :) så det kunde ju varit värre! Och foten känns faktiskt mycket bättre nu, jag kan gå inomhus nu utan stötte problem utan stöveln :) dessutom har tjejena varit väldigt hjälpsamma och förstående mot mig och Riley frågar ofta hur det är med min fot :) att köra bil var lite knepigt i början men går fint nu! Älskar att amerikanarna har större bilar och med automat så jag får plats med min fot haha :P 

Så är glad över att det bara är två veckor kvar och livet kunde ju ha varit värre :P