Amerikanare de är ju som de är... Inte som vi i alla fall! Dylan frågade mig om jag ville med på pic nic med han, hans bror och hans brors fru förra helgen. Jag var på och undrade vad för sags pic nic det var. För jag har förstått att pic nic kan vara två saker. Förutom att bara vara det jag tycker att det är, mat på en filt med en korg så kan det även vara någon slags fest... Jag har inte förstått det helt än, så en uppdatering kan ju komma senare när jag förstått det hela. 

I alla fall det var inte filt-pic nic utan den andra festsorten. Dylan hade sagt att vi bjudit inbjudna av hans brors vänner så jag tänkte mig att vi åker väl till deras hus. Jag klädde mig som im man går på middag, försöker se lite söt ut och tar på mig ett par kilklacksskor, hatt, svarta långjeans och halsband. Dylan stirrar på skorna och säger att vi kommer att gå på gräs. Jag tänker mig då gräsmattan på dessa mystiska personers tomt men tar med mig ett par sandaler utifall... 

Vi åker i alla fall iväg mitt ut i ingenstans. Till.... En "Gun club" jag byter skor ganska snabbt, travar genom skog till ett gräsfält där denna pic nic är. Vi slår upp ett party tält och jag känner mig bland allt annat folk där, väldigt, väldigt europeisk. Dylan och hans vänner klär sig inte som mig och mina europeiska, särskilt svenska, vänner. De tycker vi är hipstern med våra stuprörajeans, converse osv. (Jag tycker vi har still...) så om jag skiljer mig från Dylan, hans brors familj och Dylans vänner skiljer jag mig ännu mer från amerikanare på en Gun club. De har istället på sig t-shirt med massa text och reklam om bilar, pistoler etc. Ja! Jag fick många blickar i mina svarta stuprör, långa ugglehalsband och hatt! 

Missförstå mig rätt! Jag hade jättetrevligt där. Dylans familj är Supermysig och alla var jättesnälla. Dessutom fanns det väldigt god mat där :) Poängen är istället att ibland hamnar jag kulturchocken och den där lördagsförmiddagen kände jag mig lite som en apa på ett zoo. Däremot tittade jag tillbaka på alla tokiga där. Som grädden på moset fanns det även ett lotteri där... Och vi är ju i USA så inte lottades det ut boderier från Greta 85, hembakta kakor, handstöpta ljus, 10 kg marabou, 8 kg kaffe eller annat trams. Nej, nej! Här lottar vi ut pistoler! Saker man kan döda varandra med. Hur normalt är det på en skala?!

Jaja summan av dagen var att jag hade jättekul med Dylan och hans familj. Men ibland... då undrar jag vart jag är...