Söndag @ Limoncello och en hel del sidospår

Det är ju nästan pinsamt hur ofta jag äter mat ute. Fredag, lördag och igen på söndag. Och för att vara helt ärlig så åt jag sallad igår, måndags. På ett snabbmatsställe. Trevligt är väl bara förnamnet men helt ärligt! Jag saknar ihjäl mig över att få ha min egen kyl, med mina egna ingredienser där jag kan laga mat hur jag vill hela tiden. Men det händer typ aldig här. Lagar alltid konstig mat nuförtiden. Det blir sallader, ägg och kött till lunch och middag eller om värdfamiljen lagar mat. Jag saknar att göra stroganoff, köttfärssås, gratänger, kycklingfiléer med ugnsrostade grönsaker, tacos, köttbullar osv. Att bara kunna göra riktig mat,hur jag vill och när jag vill. Jag saknar creme fraiche i alla dess smaker och varianter att göra, eller bara använda som de är, gods såser av. Jag saknar riktigt bröd att äta till frukost. Och ja jag saknar mitt kylskåp till tusen! 

Men, men nog om mitt gnäll och in med något positivt. Limoncello har väldigt, väldigt god mat :) det blev pizza och sallad. Me än sålänge slår inte pizzalandet USA Sverige i när det gäller att baka goda pizzor! De är väl dock inte alla svenskar jag ska tacka, utan alla våra kära invandrare jag ska tacka och bocka, så tack! Eller ja vad vi nu ska säga, inte alla svenskar? Inte alla svenskfödda svenskar eller väldigt mycket svenskar? Som svensk blir jag väl nu stämplad som rasist över att invandrare inte är svenskar och våra kära pizzabagare kan ju faktist vara födda i Sverige, jag vet! Och andra generationens invandrare är ju också helt fel (om vi ska vara helt korrekta?). Det finns ändå saker jag inte saknar med Sverige, som att vi ständigt och jämt måste vara så extremt! politiskt korrekta. Även om det finns bra saker med det med, men ibland orkar jag bara inte. Hmm detta är nog inlägget med flest och längsta sidospår... 

Summan av kardemumman (töntigt jag vet, men vem fan bryr sig?!): salladen var supergod! 






Och just ja :) vi hade en sjukt god creme    brûlée-paj till efterrätt. Det ni! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Carolina - Mitt liv i USA

I februari 2013 kom jag till USA för att jobba som Au Pair i ett år. I augusti samma år träffade jag Dylan som jag blev kär i, jag stannade ett extra år som Au Pair och stannade sedan kvar med Dylan, min fästman efter mitt andra år. Nu bor vi tillsammans i en liten lägenhet utanför Philadelphia för att starta upp våra liv tillsammans.

RSS 2.0