I torsdags var det thanksgiving, något som jag sett fram emot att få fira eftersom vi inte firar det hemma. Jag och Elsa hade pratat lite om vad vi trodde att det skulle vara, om det är sådär som i alla filmer att man sitter runt ett bord och alla säger; jag är tacksam för blablabla. 

 

I torsdags åkte jag och min värdfamilj i alla fall upp till min värdmamma föräldrar för att fira. Vi stannade till först hos min värdpappas syster för att träffa hans andra systrar och fira lite med dem. Vi kom fram till min värdmammas föräldrar runt tre och umgicks lite innan vi åt middag tillsammans. Där fanns naturligtvis, som alla vet, kalkon men även stuffing (brödbitar blandat med något?), syltlökar i nån sås, tranbärsgele, potatismos, sötpotatis och annat gott. Till efterrätt fick vi äppelpaj, kokospaj och såklart pumpapaj (som inte är någon höjdare men glass, cheesecake och annat är sjukt gott med pumpasmak). 

 

Firande var även lite som jag tänkt mig. Bordsbön och att alla fick säga vad de var tacksamma för. Det är en väldigt fin tradition tycker jag men som svensk känns det samtidigt lite konstigt. Känns lite för känslosamt för oss att säga sånt takt ut. Det känns som att vi mer vet om att vi älskar varandra och är tacksamma för saker men vi är ganska dåliga på att säga det, som att vi tycker att det är pinsamt. Jag önskar att vi kunde bli lite bättre på det och föra fram det positiva lite mer. Vi borde öppna upp oss mer, sluta följa jantelagen och visa det som är bra i våra liv :) 

 

I onsdagskväll var jag även ute med Dylan och hans kompisar. De hade bjudit över mig på sin middg tidigare men tyvärr kunde jag inte komma då eftersom jag jobbade. Hann iallafall följa med på krogen och överallt var det fullt med folk. Dagen innan thanksgiving är tydligen en stor festdag då folk även går  ut. Känns kanske lite som hur det är för oss den 25:e december. 

 

Hur som helst hade jag två riktigt bra dagar :)